I senaste numret av Budbäraren finns ett färskt debattinlägg skrivet av undertecknad. Jag har inte hunnit få tag i ett pappersexemplar själv ännu, men på omslaget puffas det för artikeln så här:
Oföddas rätt till liv debatteras – i en debattartikel går Nasrin Mosavi till storms mot Europarådets resolution.
Det var efter att ha surfat in på RFSU:s hemsida och läst mig igenom den här artikeln och det här pressmeddelandet som jag kände ett starkt behov av att ge svar på tal. Resultatet finns alltså i Budbäraren för maj månad och återges även här nedan:
I ett pressmeddelande från den 16 april 2008 går RFSU:s ordförande Åsa Regnér åstad och hyllar Europarådets beslut att anta en resolution som uppmanar samtliga Europarådets medlemsstater att avkriminalisera aborter. Hon använder sig av starkt positivt värdeladdade ord såsom jämställdhet och mänskliga rättigheter för att understryka hur viktigt hon anser att detta beslut är.
Vid det här laget borde jag ha slutat förvånas över RFSU:s förmåga att enkelspårigt och onyanserat ständigt förvränga ord på ett sådant sätt att självaste George Orwell hade varit imponerad. Hur jag än vrider och vänder på saken kan jag inte för mitt liv förstå hur Åsa Regnér och hennes föreningsfränder kan få det systematiska dödandet av nya människor till en mänsklig rättighet.
När jag söker på Europarådet på Wikipedia får jag fram att de krav som ställs på ett land för att få bli medlem i Europarådet är att det är geografiskt beläget i Europa, har ett demokratiskt styrelseskick och respekterar sina medborgares grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det är här striden står. RFSU, och numera även Europarådet, förvägrar sina medborgare deras grundläggande mänskliga fri- och rättigheter de första månaderna i livet. Detta är en ytterst allvarlig sak som är svår att rättfärdiga moraliskt och etiskt. Det krävs nämligen riktigt tunga argument innan man fråntar människor denna grundläggande rättighet. Rätten till liv är ju den grundläggande rättighet på vilken alla andra rättigheter vilar. För vilken mänsklig fri- och rättighet kan någonsin anses vara mer grundläggande och fundamental än individens rätt till sitt eget faktiska liv? Utan den rättigheten faller alla övriga fri- och rättigheter platt. Vilken glädje har en människa av några andra rättigheter när hon är död? Ingen alls, är det självklara svaret.
Abortliberalerna menar att det ofödda barnet inte är en människa och skall som en konsekvens därav inte heller omfattas av några mänskliga rättigheter. En adekvat och naturlig fråga är på vilka grunder de berövar det ofödda barnet dennes mänskliga rättigheter? Vi talar om en varelse som vetenskapligt och medicinskt sett har en egen unik mänsklig genetisk kod, har två biologiska mänskliga föräldrar och därmed tillhör arten Homo Sapiens bortom allt rimligt tvivel. Det råder ingen som helst diskussion inom biologivetenskapen om när livet börjar; vid konceptionen när ägg och spermie smälter samman och startar det nya människolivet. Det finns alltså ingen artskillnad mellan ett ofött barn, en nyfödd bebis och en vanlig vuxen människa. Där finns bara gradskillnader som ytterst endast handlar om hur lång tid de har varit i livet.
Tvärtemot det retoriska greppet om abort som mänsklig rättighet som är så populärt i den abortliberala mainstreampropagandan har FN ännu i dags dato inte upptagit det i några av sina dokument som behandlar mänskliga rättigheter. Detta trots idoga försök och påtryckningar från både enskilda stater och fristående organisationer. Däremot deklarerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna att: ”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. Ännu mer specifikt och tydligt blir det i ”Deklarationen om barnets rättigheter” och inledningen av ”Konventionen om barnets rättigheter” som slår fast att ”barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen”.
Hur mycket tydligare ska det behöva formuleras för att få RFSU och deras likar att stanna upp och tänka till? En människa är en människa är en människa. Oavsett hur gammal hon är eller var hon råkar befinna sig rent rumsligt. Är det inte för övrigt ett allvarligt symptom på hur sjukt ett samhälle har blivit när den tveklöst farligaste platsen ett barn kan befinna sig på är i sin egen mammas livmoder, där det borde vara absolut tryggast under sin mest kritiska tillväxtfas i livet?
Låt oss därför, i respekt för vad som verkligen är mänskliga rättigheter, aldrig tala om abort som något det inte är och inte heller kan vara: en mänsklig rättighet. Att skydda det svaga människolivet – och inte att utsläcka det – är nämligen allt vad talet om mänskliga rättigheter i grunden handlar om.
Nasrin Mosavi
- Feminist och människorättsaktivist som anser att Europarådet antingen borde återkalla den aktuella resolutionen eller i konsekvensens namn utesluta samtliga bifallande medlemsstater för brott mot de egna medlemsvillkoren.
Christine sa,
torsdag, maj 22, 2008 vid 4:49 e m
”För vilken mänsklig fri- och rättighet kan någonsin anses vara mer grundläggande och fundamental än individens rätt till sitt eget faktiska liv?”
Rätten till kroppslig integritet!
”medicinskt sett har en egen unik mänsklig genetisk kod”
Enäggstvillingar då?
”Abortliberalerna menar att det ofödda barnet inte är en människa och skall som en konsekvens därav inte heller omfattas av några mänskliga rättigheter.”
Vissa kanske ser det så, men lika många (eller enl. min erfarenhet fler) inser att fostret är en människa, men att kvinnans rätt att bestämma vem som ska använda hennes kropp och hur väger tyngre en någon annas rätt till liv.
Christine sa,
torsdag, maj 22, 2008 vid 4:59 e m
En liten sak till bara: Jag har stannat upp och tänkt till. Både en och två och hundra gånger. jag har debatterat abortfrågan fram och åter, jag har kollat på samtliga MROs bilder (som många påstått skulle få mig att ändra uppfattning) och jag har ÄNDÅ (eller i mina ögon just därför) kommit fram till att jag anser att rätten att bestämma hur ens kropp ska användas väger högre än någon annans rätt till liv.
Du (och många andra) har uppenbarligen kommit fram till en anna slutsats. Därmed inte sagt att ni inte har tänkt till, eller stannat upp och tänkt efter.
Jacob Karlsson sa,
fredag, maj 23, 2008 vid 11:58 f m
Välskrivet Nasrin, håller med dig och det hela är ju minst sagt skrämmande.
Christine jag bara undrar en sak. Hur menar du att kvinnan förvägras möjligheten att bestämma över sin egen kropp för att abort inte är lagligt? Kommer inte beslutet om hur kroppen skall användas mycket tidigare, till exempel i valet ifall man skall ha sex med någon eller inte? Sen finns det självklart undantag där sex blir påtvingat en kvinna genom våldtäkt men detta är det inga länder i Europa som stödjer vad jag vet. Alltså är kvinnans kropp skyddad eftersom våldtäkt enligt lag är olagligt. Tyvärr räcker ju bara lagen så långt som den gör vilket är mycket olyckligt.
Christine sa,
fredag, maj 23, 2008 vid 1:59 e m
Hejsan Jacob!
Jag förstår din poäng. Visst kan kvinnan välja om hon vill ha sex eller inte, men jag anser att rätten till den egna kroppen sträcker sig även efter det beslutet. Även om man har sagt jag till sex så har man ju rätt att ändra sig i sista minuten, eller tom under pågående sexakt*, man har också rätt att vägra donera organ/blod/vävnad även om man först sagt ja.
*jag jämställer självklart inte en graviditet med en sexakt, det var ett försök till (dålig) jämförelse för att illustrera mitt tankesätt.
Vänsterpartist i utspel om abort samt mänskliga rättigheter : om människans värde sa,
fredag, maj 23, 2008 vid 3:21 e m
[...] Länk till artikeln [...]
Marina sa,
fredag, maj 23, 2008 vid 5:38 e m
Jag håller helt med dig Nasrin, har själv varit medlem i Amnesty under nästan 30 år men tar nu en paus eftersom man där också börjat tala om abort som en mänsklig rättighet, medan de tidigare (och fortfarande) kämpat för livet som den mest grundläggande rättigheten.
Det är verkligen upplyftande att du som vänsterpartist vågar gå mot strömmen, själv har jag alltid röstat på miljöpartiet men även där verkar ju de flesta vara abortförespråkare. Vi som tror att abort är dåligt för både barnet, kvinnan och mannen är inte en samling högerfundamentalister!
Gunnel Larsson sa,
fredag, maj 23, 2008 vid 10:19 e m
Glädjer mig att läsa din blogg och höra den underbara sången och se bildspelet! Du är stark som vågar gå emot strömmen mitt där den forsar som starkast! Jag är också kristen och älskar Jesus. Det du säger om abort gör mig lättad och det är underbart att det börjar bli möjligt att prata om abort på detta öppna sätt utan att ses som konstig. Det är så lätt för oss människor att ge efter i frestelsens stund när tex abort kan ”rädda oss” från konsekvenserna av vår handling, men hur känns det i hjärtat efteråt?
Tack ska du ha och Gud välsigne dig, i Jesu namn!
Ingvar Loco Nordin sa,
lördag, maj 24, 2008 vid 2:06 f m
Tack Nasrin – du gör mig glad och hoppfull!
Hälsningar
Ingvar Loco Nordin
Brottsutredare och poet, Nyköping
Rigmor Holst sa,
lördag, maj 24, 2008 vid 10:54 f m
Hej Nasrin!
Det är inte ofta jag går in och kommenterar saker men nu kände jag starkt för att uppmuntra dig och ge dig en eloge för din insikt och ditt mod att gå mot strömmen. Det behövs många röster som ger sitt stöd, även till det ofödda barnets rätt till liv.
Allt gott i fortsättningen.
Glada hälsningar/Rigmor
Jens Lunnergård sa,
lördag, maj 24, 2008 vid 12:47 e m
Stort tack för ditt inlägg! Tappar man respekten för det lilla livet förlorar man snart respekten för människovärdet på fler områden. Samma teknik användes i tredje riket att med språkets hjälp föra människor bakom ljuset. ”Bolaget för välgörenhetstransporter” körde människorna direkt till gaskamrarna. Fosterfördrivning började kallas för abort osv.
Gläder mig över din klarsynthet!
Hälsningar Jens Lunnergård familjeläkare
Marie sa,
lördag, maj 24, 2008 vid 1:47 e m
Till Christine:
Du har väldigt dåliga argument. Det är absurt att kroppslig integritet väger tyngre än rätten till liv, det skulle innebära att en siamesisk tvilling har rätten att döda sin tvilling om denna känner för det. En uppenbart absurd konsekvens av att förkasta rätten till liv som vägandes tyngre än rätten till sin kropp. Dessutom innebär att död att ta ifrån någon precis allt, medan en graviditet på sin höjd sänker mobiliteten under några månader. Hur kan man anse att det senare väger tyngre än det förra?
Dessutom vill jag påpeka är också enäggstvillingar unika individer även om de har samma gener, de har unika hjärnvågsmönster och är unika personligheter. Dessutom är det inte unikheten som ytterst avgör om man ska räknas som människa vilket jag inte uppfattar är Nasrins huvudpoäng heller. Hon har så rätt i det hon skriver och jag har aldrig sett några hållbara argument som visar motsatsen. Dina försök till invändningar är inget undantag . .
Ingvar sa,
söndag, maj 25, 2008 vid 7:46 f m
Det verkar finnas ett gemensamt drag mellan dödsstraffvännerna och abortvännerna. I båda fallen hänvisar man, underförstått, till vår rätt att hålla oönskade människor borta från jordens yta.
Marie Enoksson sa,
söndag, maj 25, 2008 vid 11:07 f m
Tack Nasrin!
Klarläggande, logiskt tänkt och helt enkelt underbart. Stå på dig även om du får motstånd för SANNINGEN SEGRAR alltid till slut. Varje barn har rätt till sitt liv. Om inte de biologiska föräldrarna har möjlighet att ta hand om ett barn så finns det ändå en lösning. Många längtar efter barn men kan inte få några. Eftersom jag själv är adoptivmamma kan jag säga att jag ser det som ett enormt förtroende att få ta hand om en annan kvinnas barn och uppfostra det som mitt eget. Det är stort. Det kallas KÄRLEK och har ingenting med gener att göra.
Manuel Suárez sa,
söndag, maj 25, 2008 vid 7:43 e m
TACK FÖR DIN KURAGE! YPPERLIG RESONEMANG!
Saken är varför visa foster är värda allt! Omfattande sjukhus insatser pga risker till missfall mm. trots att ”mamman” har problem just pga. tidigare aborter! Vad ger det nya fostret mer rätt till liv en de hon valde att abortera?
Varför den foster som folk vill ha är SÅ viktig och det satsas hur mycket som helst och ”aktas” även om abort företrädare, medan den oönskad inte ä värt något? Så om man skuller sparka en abort företrädare i magen när hon är gravid, vad då? hon kan göra en ny! det är vara kul att göra foster! Skulle vara det ett brott när hon kan tänka sig senare att göra en abort när fostret kommer ”oläglig” ? VI MÄNISKOR ÄR HELT ENKELT OTROLIGA HYKLARE!
Andreas Holmberg sa,
måndag, juni 9, 2008 vid 1:22 e m
Det är viktigt att skilja på vad som är legalt och vad som är legitimt. Lagen gillar inte allt den tillstädjer. Och man kan i teorin mycket väl argumentera för att låta modern bestämma över fostrets liv och död (fast i så fall rimligen ända fram till vecka 40 eller så länge det befinner sej ”i kvinnans kropp”?) – för att undvika utpressningssituationer m.m. – utan att fördenskull gilla provocerade aborter. En gång i världen var alla vettiga människor överens om att fosterfördrivningar generellt var något ont som, utom i några absoluta nödfall, borde undvikas. Vad man var oense om var huruvida förbud var bästa vägen att förebygga dem. Idag har abortlagen visat sej leda till till att det ofta anses taskigt och antifeministiskt att ifrågasätta om Sverige verkligen behöver ha fler provocerade aborter än övriga Norden (inte minst tonårsaborter). Idag kan t.o.m. ett kändispar gå ut och berätta att de väntar barn, för att senare utan synbar ånger – eller folkstorm – meddela att de tog bort det i en sen och komplicerad abort. (Att Ryssland har för många provocerade aborter anses dock OK att påstå – dom gör ju bevars fler än vi…)
Andreas Holmberg sa,
måndag, juni 9, 2008 vid 1:24 e m
Den där smilisen i slutet av förra inlägget dök upp av misstag. Jag hade verkligen inget småleende, inte ens i höger mungipa, men slarvade tydligen med skiljetecknen…