I natt hörs trampet från världens djur
på marsch mot den slutgiltiga
uppgörelsen
En vild flod av starka kroppar
rör upp dammoln över städerna, utsår panik
förmörkar horisonter
Hovar trummar, vingar smäller
benlösa kroppar är skinn mot sten
De större djuren bär de allra minsta
i sina hudveck
De plågade samlar sig
Uppvaktningar är det inte fråga om
de ställningstaganden som görs
är blinda av vrede
I den ena vågskålen ligger sedan länge naturen
i den andra läggs nu människan
Utgången är inte given
Ur de djupa gruvschakten kommer de små hästar
som inte minns dagsljuset
Offerdjuren reser sig från blodiga altare
valar blåser längs världshavens kuster
talgoxens näbb är krökt som en rovfågels
Ur forskningslaboratorierna strömmar
de marterade försöksdjuren
Sköldpaddor som paketerats likt frukt
och skeppats över haven, når nu ljuset;
snart får de sällskap av pälsdjuren,
rävarna, minkarna och de andra;
det åskar som av kanonskott när galler brister
En rasande armé är på vandring
Miljoner ben, vingar och käkar rör sig
över jorden, som när berg rasar vid jordbävningar
och oceaner sköljer djupt in i länderna
Det är inte längre givet vem som ska stå
framför gevärsmynningen
Det är inte längre givet vem som är jägare
och vem som är jagad
Månen vandrar kokande som smält glas
mot Zodiaken
av Anders Johansson
